Ejjas hållplats

Jag tog idag äntlingen beslutet att vi (jag & pojkarna) skulle gå på baby/barnsång. Det var första gången för Philip!! Ja, jag vet, känner mig som världens sämsta mamma.
Jag har tänkt så många gånger att vi ska gå, men orken har inte funnits. Jag har oroat mig för hur pojkarna skulle vara, när jag är själv med dem och ska åka iväg och göra ngt. Jag blir lite stressad över att om de inte skulle göra som jag önskar och att vi skulle störa andra. Båda har ju blivit så stora nu så allt blir hela tiden lättare och det är så härligt.

I alla fall så käkade vi en härlig frukost som idag bestod av gröt med äpplemos och smörgås. Philip sa många gånger "- mmmmmm." Äppelmoset föll nog honom i smaken, ofta är det snabb babygröt som han får på morgonen och då utan ngt på.
Kevin var förväntansfull och frågade mycket om allt från om de satt och väntade på oss till om han fick ta med sig sitt munspel.

Vi gjorde oss klara och gick i ett härligt vårväder mot lek och sång!
När vi kom till Kyrkanshus så lekte vi och jag blev varm i hjärtat när jag såg hur glada våra små älskade pojkar var när det lekte med andra barn och för dem nya saker. Kevin fastnade för dinosaurier och Philip fann en traktor som blev en favorit.

Det låter som om vi aldrig gör ngt, men vi har inte varit på ngt öppethus eller liknande och det är få gånger som just Philip träffar jämnåriga, men det kommer att bli oftare efter denna dag. Jag såg hur roligt han tyckte det var.
Jag får dåligt samvete för allt dettta, men jag kan bara göra fler besök på KyrkansHus och försöka sluta tänka på att jag skulle ha gått tidigare, gjort är gjort...

När vi satt och sjöng satt Kevin lungt bredvid mig och klappade händerna. Philip gick omkring och tittade på alla, la sig i mitten av ringen där det fanns kuddar och mådde skönt och ett tag stod han bredvid mig och dansade sin egna lilla dans. Vi spelade på trummor, maraccas (hur stavas det??) och tände ljus.

Vi hade en härlig stund tillsammans idag och vi var alla tre jätteglada när vi gick hemåt. Vi sjöng, skrattade och busade.
När vi kom hem så somnade Philip på en gång och jag och Kevin käkade en enkel lunch, korv och pasta. Jag hade gjort en liten sallad som Kevin ville ha och när jag efter enstund frågade varför han inte ätit ngt från salladen han bad om var svaret: "- Men mamma, maten är så god så jag måste orka allt!"

Senare under dagen kom min kära syster och underbara Milly på besök och efter de gått hem fixades det bl.a lite hemma med plock av leksaker, vi läste en saga i soffan, käkade middag och så kort därefter var det Bolibompa och kvällsrutinerna.
Efter att Philip somnat, satte jag och Kevin oss i soffan och pratade, busade och skrattade. Det är skönt ibland att kunna vara med Kevin och var helt fokuserad på honom och ägna honom all uppmärksamhet. Det är tyvärr lätt att han får vänta, om det är ngt som ska göras med Philip eller att Philip kommer och "tar plats".

Vill avsluta detta låååånga inlägg med att jag är en lycklig mamma med två härliga pojkar som idag har haft en underbart lyckad dag!

Kram från mig,
Eivor/Ejja