När??
Hur och när vet man att man tar rätt beslut?? När är det ok att tänka om och ändra sig? Får man överhuvudtaget ändra sig och vela fram och tillbaka? Ibland känns det som om det man en gång sagt, det kan man inte ta tillbaka...
När är det dags att gå vidare och när har vissa saker gjort sitt? Många frågor som surrar i huvudet och jag får ingen ro i själen. Tankar för och emot, för och emot, hur skulle det kunna bli? Varför kan man inte se in i framtiden när det gäller vissa saker??
Jag är specialist på att inte kunna bestämma mig för en sak, jag är velig och osäker men det är sån som jag är som person och det är inte så mycket jag kan göra åt det.
Vill tillägga att detta är inga allvarliga eller hemska saker jag tänker på, men funderingarna finns i alla fall i mitt lilla huvud och min kropp.
Nog med funderingar!
Stor kram till Er!
//Eivor
Att vara veligheten själv kan kännas tufft och vara påfrestande men samtidigt får vi tänka att besluten vi tar då bör vara mer genomtänkta. När sen beslutet är taget då ska det slutas ältas, det är där den stora utmaningen ligger.
Vet inte riktigt vad som tynger dig men jag vet att du tar bra beslut här i livet. Tro på dig själv och du lyfter.
♡ / Pilla
Jag känner igen mig... velar också helt otroligt ibland och det behöver inte alls vara nå´t livsavgörande beslut som skall fattas. Mitt tips är att försöka känna efter vilket alternativ du INTE SKULLE ÅNGRA om du sätter dig in i situationen att du bestämt dig för det ena eller det andra.
Gå på magkänslan - då blir det oftast rätt!
Kramis!
Ja du, känner så igen mig i det du skriver. Svårt att ge råd men jag håller med Ali. Gå på magkänslan eller prata med en klok människa i din närhet. När jag funderar på nåt och inte kan bestämma mig så brukar jag prata med min chef. Hon ger dom mest fantastiska råd och då känns allt så självklart. Martin är oxå bra på att ge råd. Raka rör liksom.
Kramis!
Håller med Ali. Magkänslan... är oftast rätt!!
Urs jag vet jobbigt att inte veta, eller grubbla på nåt och man kommer ingenvart.
Vi får slå våra kloka ihop kanske?!
Kram Johanna
Tyvärr vet man nog inte förrän efteråt om man fattat rätt beslut, det är iaf min erfarenhet. Skrämmande - ja visst, men ibland måste man nog bara kasta sig ut i det okända och chansa. Det viktigaste tror jag ändå är att ta ett aktivt beslut och inte bara låta det råka bli på ett visst sätt. Och vad ska man grunda beslutet på? Förnuft eller magkänsla? Det måste man nog själv komma fram till. Sen får man inte vara för hård mot sig själv efteråt. Du fattar ett beslut utifrån den situation du befinner dig i just då om med den kunskap du har just då. Därför kan du inte döma dig själv utifrån den kunskap du kanske besitter senare med facit i hand. Men jag måste ju erkänna att jag har önskat mig en spåkula tusen gånger när jag stått inför ett beslut. Kram gumman!
Tyvärr vet man nog inte förrän efteråt om man fattat rätt beslut, det är iaf min erfarenhet. Skrämmande - ja visst, men ibland måste man nog bara kasta sig ut i det okända och chansa. Det viktigaste tror jag ändå är att ta ett aktivt beslut och inte bara låta det råka bli på ett visst sätt. Och vad ska man grunda beslutet på? Förnuft eller magkänsla? Det måste man nog själv komma fram till. Sen får man inte vara för hård mot sig själv efteråt. Du fattar ett beslut utifrån den situation du befinner dig i just då om med den kunskap du har just då. Därför kan du inte döma dig själv utifrån den kunskap du kanske besitter senare med facit i hand. Men jag måste ju erkänna att jag har önskat mig en spåkula tusen gånger när jag stått inför ett beslut. Kram gumman!
