1 vecka
För 1 vecka sedan, för att vara exakt... tisdag 11/1, hände det som gör att jag ställer mig den evig frågan "varför?"
Min älskade pappa blev en stjärna på himlen.
Med klump i magen, tårar på kinderna, värk i bröstet, berättar jag att han finns inte hos oss mer. Sorgen och saknaden är enorm!!
Dagarna som går, gör att det ibland bara känns jobbigare. Sakta börjar det gå upp för mig att han kommer verkligen inte tillbaka och det är när jag tänker på det, tänker så, som allt blir så galet jobbigt.
Synen av hans skoteroverall, gör att jag minns hur han brukar ta på sig den, vinterskorna, ordentligt underställ, hanskar och mössa och skotta gården hemma, fri från snö. Snyggt och prydligt. Att han sopade bron och såg till att vi hade värmen till bilen i om vi var på besök. Att han tog en promenad fast det var kallt, att han helt enkelt tyckte om att vara ute.
Jag är glad att jag har så många fina minnen av min älskade pappa! De bär jag med mig vart än jag är.
Kram från mig,
Eivor
Jag beklagar sorgen Ejja. Det är en otroligt jobbig tid för dig å din familj nu.
Och det går inte att ge några direkt tröstande ord. Men vill bara tala om att jag tänker på er. Och att jag finns här om du behöver prata. Många styrkekramar Petra
Vilken jättefin bild på din pappa!
Jag vet precis hur tomt och konstigt det känns, och även om det låter som en känslokall klyscha så blir det otroligt nog lättare med tiden. Jag har ju gått igenom samma sak själv...
Du vet att du kan ringa när som helst, dag som natt!!
Kram, kram, kram!
Hej Eivor! Det var längesen, men jag är in här och kikar ibland! Så ledsamt med din pappa! Förstår precis värken i bröstet och klumpen i magen, det är ju inte så länge sen jag gick igenom samma sak... Jag minns en så klok sak som vår präst sa: Sorgen är randig, ljus ibland och mörkare ibland. Men med tiden blir de ljusa ränderna fler och fler... Och tro mig, så är det!! Tänker på dig! Kram från Jonna
Så fint du skriver! Tårarna trillar ner för mina kinder när jag läser, minns tillbaka och vet precis hur du känner! Men som sagt det blir lättare med tiden men försök att hålla minnesbilder av din far kvar i minnet. T.ex. skoteroverallen mm. Det är skönt att bevara dem minnena! Jag finns för dig när du vill!
KRAM
Har försökt om och om igen att skriva dom "rätta" orden men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig så jag ger dig några rader från en favoritsång:
"When you go I'll go with you
Around the sun across the moon
When you fall from your sky
I'll be falling too
When you're stuck in in between
What you got and what you dream
And when you're flat on your back
And you can't come clean
I'll give you solace, I will"
Många kramar!!
Så fint inlägg och samtidigt sorgligt förstås!
Tänker på dej. Du vet var jag finns om du behöver mig.
Kram!
Fina rader! Sorg och saknad tar den tid den behöver och lyfts upp av vackra minnen. Blinka lilla stjärnan där är nu din far som strålar hela vägen ner till er.
Du bor i mina tankar fina ♥
Tänker på dig i din sorg och saknad.
Kramar
Jag beklagar sorgen! Vet hur tungt det är, var själv där nyss. Tycker Jonna beskriver det hela på ett bra sätt, det blir fler och fler ljusa ränder med tiden. Saknaden finns där alltid så klart men man gläds mer och mer åt dom fina minnena man bevarat och är tacksam för alla fina stunder man fått tillsammans. Tänker på er! Kram!
Sänder dig en varm kram och mitt varma deltagande. Orden känns futtiga...
